Jag ser fram emot en vecka helt utan alkohol och baksmälla. Jag börjar bli för gammal för det här. Igår var jag helt utslagen, ändå pallrade jag mig till Fagersjö och blev full igen. Men det var kul. Nu önskar jag bara att jag hade en liten butler som kunde kalla mig sir och ge mig frukost.
Idag kör vi med iPhone-tema i bloggen.
Idag fyllde min kompis Thelma 3 år. Hon är så söt. Vi åt bajsglass, lekte spindelmannen, gosade med katt, tittade på Jurassic Park och röt som monster.
Jag skulle ta lite bilder men glömde minneskortet hemma. Så jävla klantigt. Det har hänt typ 3 ggr förut bara. Vilket iofs är ett ganska bra betyg när man jobbar som fotograf. Bilden ovan tog jag med Emma och Tobbes kamera.
Fick just ett mail från Tobbe:
“nu har vilddjuret somnat. hon låtsasprata med dig i sin mobil efter vi gått “kul att du kom nicklas det var trevligt. är du sjuk nu?kräks du bajsar du?tack för idag”
3 år alltså. Jag hittade några gamla bilder från när hon var bebis. Jag fattar inte riktigt var tiden tar vägen.
Idag åkte jag en sväng till Bagis och gick en promenad med Janne och Boris. Boris sniffade frenetiskt på mig. Jag tar det som en komplimang.
Nu ligger jag i min säng och tänker på livet. Jag tänker på mina tånaglar. Att de är för långa. Jag tänker även på hur nöjd jag blev då jag insåg att jag hade ett par långkalsonger i garderoben som jag hade glömt bort. De är från Björn Borg och är gula med fräsigt mönster på. Jag funderar på att ha dem ovanpå mina vanliga byxor nästa gång jag går ut. Det sista jag tänker på är hur gott det är med leverpastej och hur ledsen jag är att förpackningen jag köpte tog slut på några dagar.
Jag följde med Maya till stallet idag. Hästar är väldigt fiffiga att ha när det är sjukt mycket snö ute.
Jag hade ingen häst så jag fick ligga i snön och kräla. 
Jag har dammat av min gamla PC och sitter och kollar på gamla bilder. Jag och mina kompisar tog en hel del bilder när vi var unga. Vi spelade in skräckfilmer och musikvideos. Mycket av allt detta är bortslarvat. Himla synd faktiskt. Jag har några guldkorn kvar på datorn.
Jag är alltså den lilla svarthåriga saken, föutom på den sexiga bilden där mitt hår av någon anledning är orange. Polaroiden från Gnestadagen med ormen är nog den bästa bilden jag vet. För att inte tala om polaroiden från mitt första möte med Agnes. Jag skulle plåta henne för Länstidningens ungdomsbilaga. En fin stund. Jag bjussar på dessa. Varsågoda.
Jag var ju en sväng i London och hälsade på Malin i helgen. Jimmy och Emma följde också med. Malin, min tjej, bor alltså där nu. Hon gör praktik på en häftig reklambyrå och jobbar med Nikes webb inför fotbolls vm. Det är coolt. Tur att en person i hushållet är lyckad. Jag har ingen aning om hur länge hon stannar dock. Det är ju lite trist. Vår stora 3a känns lite ensam. Tur jag har två katter, varav en är så jävla kelsjuk. Han ligger på min arm och spinner as we speak.
Anywhoo, jag tog typ 5 bilder i helgen. Som sagt, det där med gatufoto är inte min cup of tea.
När jag var på ett ställe och visade bilder för några veckor sen så personen, “Ja du gillar naturligt ljus ser jag…”, med en lite skeptisk ton i rösten.
Ja, det gör jag. På det stället jobbar alla deras fotografer med blixt. Han beskrev dem mer som regissörer än fotografer. Jag har ingenting emot blixt. Men när det håller på att bli någon sorts praxis så blir jag lite orolig. Jag vill inte vara regissör, jag vill att bilderna ska komma spontant, det är då det blir roligast. Sen kanske det blir nån ful skugga här och där, men spelar det så jäkla stor roll? Jag kanske är fånig men jag är lite orolig att branschen går mer och mer mot att en fotograf bara är en person som ska få någon att se snygg ut på bild. Nån med stora blixtar och en bra kamera. Snyggfoto.
Jaja. Jag plåtade Alexander Richards för DN förra veckan. De fick lov att häva sitt frilansstopp en liten stund. Jag gillar inte det där frilansstoppet. Han är åtalad för diverse ekobrott och gav DN en exklusiv intervju för att ge sin sida av saken. Jag plåtade bland annat dessa bilder i advokatfirmans lilla konferensrum, utan blixt.
Klockan är nu 5 på morgonen. Jag måste göra något åt mina sömnproblem…
Okej, jag vet det är töntigt att gnälla över resultat i fototävlingar. Det är svårt att tävla i foto, jag har aldrig riktigt känt behov av det. Skickar inte ens in nåt till årets bild i Sverige. Kanske gör jag det om jag har något riktigt bra att tävla med.
World press photo avgjordes ju förra veckan. Den här bilden vann årets foto. Ehhh… Alltså, har jag missat nånting? Visst, det är en intressant nyhetshändelse. Men bilden? Är den så bra? Plåtat med tele från ett tak, man ser knappt att det är nån som står där och skriker. Kan någon förklara grejen för mig? Det finns så sjukt många bra fotografer, och det tas så sjukt mycket bra bilder. Hur kunde juryn komma fram till att det var den bästa nyhetsbilden som togs förra året? Jag har stirrat på den länge och försöker inse storheten. Det gör mig bara ännu mindre peppad att tävla i framtiden. Det fann ju såklart en jäkla massa bra bilder som vunnit också. Men ändå.
Så, det var veckans gnäll.
Jag är i London nu och hälsar på Malin med Jimmy och Emma. Skönt att slippa de is och snö-täckta gatorna i Stockholm i några dagar. Men framförallt skönt att få kramas med Malin igen. Jag åker hem igen på tisdag. Tillbaks till verkligheten. Det känns sådär.
Idag hände nånting stort. Jag tog en promenad. Själv. Jag är inget stort fan av promenader annars. Speciellt inte ensam. Men idag laddade jag min iPhone med Beyonce, tog med mig kameran och gick ut. Jag träffade en hel del pensionärer därute. Frilans är härligt. Det är som en blandning av att vara pensionär och en vanlig knegare. Just nu lutar det ju mer åt pensionär för min del då. På vägen hem tänkte jag stanna till och köpa semla, men jag fick ont i magen och var tvungen att springa hem och bajsa. The end.
Ps. Patrik Lagerkvist är snäll.
Jag har haft en ganska dålig vecka. Varit ganska nere. Glider runt hemma med skitigt hår och pratar bebisspråk med mina katter och dricker en massa soda stream-läsk direkt ur flaskan. Ingen vacker syn ska ni veta. Som tur är fick jag ett jobb av DN idag. Det ska inte publiceras ännu så det blir inga bilder idag heller, men det var iallafall kategorin kostymgubbe i konferensrum. Det må låta tråkigt, men jag älskar fan det här jobbet. Jag älskar att sitta i det där fula lilla rummet och försöka ta bra bilder. Jag skulle aldrig vilja byta det mot att bli en fräsig modefotograf, plåta snygga tjejer i studio där allt är tillrättalagt och vackert. Det må låta korkat, men så är det. Synd bara att den här branschen kan vara så knäckande ibland.
Jag har funderat en hel del på min karriär. Jag har kommit en lång väg sen jag började, men samtidigt inte. Jag funderar på att börja plugga igen i väntan på bättre tider. Jag är ganska peppad på etnologi. Hittade en kurs som heter mångfald och globalisering som jag tycker verkar superintressant, minus allt vetenskapligt ordbajsande. Jag läste ju konstvetenskap för några år sen. Det var också kul, men ordbajsandet kan döda vilket intressant ämne som helst. Vi får se. Kanske väntar till hösten. Vem vet? Ännu en cliffhanger. Spank me!
