Fotograf Nicklas Thegerström

På tal om motorfordon och mysiga jobb. Nu har jag iallafall lärt mig att det här är en Scooter och att Ronnie gillar att åka på dem.

Det har blivit en hel del mjuka bildjobb för min del.

Jag bor i Nykvarn nu när jag jobbar i Eskilstuna, för att slippa köra så långt till jobbet. Svängde just förbi Statoil. Alltid lika deppigt att se de bonniga grabbgängen som sitter där med sina mopeder, rostiga volvos och prillor stora som köttbullar. De glor argt på alla främlingar som åker förbi och tycker antagligen att de själva är häftigast i världen. För det finns ju typ inget häftigare än att sitta och hänga vid Statoil kl 21 en onsdagkväll. Förmodligen så mobbar de några stackars killar som är ungefär som jag var för 13 år sen. En fin påminnelse om varför jag flyttade härifrån. Men det finns ljus i mörkret. Den här fina varningsskylten sitter nere i downtown Nykvarn.

Jag hängde med en veterinär i några timmar. Jag ville alltid bli veterinär när jag var liten. Nu skulle jag hellre vara djursjukvårdare. Det hade varit fint. Men nu är det lite sent för det. Fotograf är ju helt okej liksom. Idag känner jag mig dock som världens sämsta fotograf. Jag får bara inte till det. Eller så har jag bara för höga krav på mig själv.

Häromdagen tog jag kort på de här söta barnen inför skolstarten. De ska börja andra klass. 2an var mina glory days. Det var då alla tjejer gillade mig. Sen kom mellanstadiet och då gick det utför…

Steril kompress på tummen är inte bara ett fashionstatement. Jag råkade nämligen nästan sätta eld på min lägenhet idag.

Jag var bakis och skulle laga lite mat, glömde en kastrull med olja på plattan. När jag kom in i köket brann oljan i kastrullen ganska rejält. Jag bajsade nästan på mig, och korkad som jag är tog jag den brinnande kastrullen till diskhon och hällde vatten i den. POFF!!! Brinnande olja + vatten = jättemycket eld. Jag har tur att mina ögonbryn (och mitt hem) inte brann upp. Jag klarade mig undan med lite brännskador på stackars tummen bara. Jag vill aldrig laga mat igen. Det är ju livsfarligt.

Här gästspelar jag i Svamphunden Sigges blogg.

Annars är jag bakis. Det blir inte roligare än så.

Jag slutar om en timme. Väntar på att min kollega Emma ska skriva färdigt en artikel och gå ut och röka med mig. Alltså titta på när jag röker. En väldigt rolig sysselsättning förstås. Men det går ju inte så himla fort för Emma just nu och jag håller på att somna. Vem tänker på mig liksom? Jag kanske verkligen verkligen vill gå ut och röka nu. Nej nej nej, texterna kommer alltid först. Typiskt reportrar. Här försöker hon dessutom fly  från en konfrontation vid kaffeautomaten.

Det händer konstiga saker här i Eskilstuna.